Våld mot kvinnor i Rwanda

Var tredje man som druckit slår sin partner visar en studie i Rwanda från 2010. I ett samhälle som Rwandas finns en kultur där mannen bestämmer, där mannen dominerar. Den bilden präglar många länder i Afrika där kvinnans rättigheter fortsatt är underställda mannens. I Rwanda är uppfattningen att mannen ska vara hård, att han behöver mer sex än kvinnan och alltid är redo för sex. Normerna av dominans runt mannen förstärks av att religionen, kristendom, har en stark position i människors liv. Det är en gängse uppfattning att bibeln ger mannen rätt att dominera sin fru och sin familj.

I ett starkt maskulint normsystem förvärrar förekomsten av alkohol förtrycket av kvinnan. Särskilt som alkoholen ingår i utvecklingen av en dominant, maktutövande och många gånger våldsam mansroll. Studien Masculinity and Gender-based violence in Rwanda: Experiences and perceptions of men and women (2010) visar att mer än var tredje man som dricker slår sin partner medan mindre än var femte som inte dricker gör det.

I Country Assessment on Violence against Women (2008) är alkoholism den faktor som återkommande nämns I olika sorters våld, misshandel, våldtäkter m m i Rwanda. Den studien är en av tio landstudier som initierades av FNs generalsekreterare (A/61/122/Add.1, and Cor.1) för att ligga till grund för beslutet att eliminera våld mot kvinnor på alla nivåer och med våld menas fysiskt, psykiskt, ekonomiskt och emotionellt våld.

Målet att få bort våldet mot kvinnor i Afrika är en enorm utmaning eftersom starkt patriarkala strukturer och normer råder. Alkoholen bidrar påtagligt till att försena och förvärra utvecklingen. Den håller kvar män och kvinnor i våldsrelationer. Alkoholindustrins satsningar på att utveckla marknader som Rwandas och andra utvecklingsländers försvårar det arbetet ytterligare.

Den stora tragedin är att biståndsorganisationer i Sverige och en lång rad andra länder inte ser möjligheterna att minska våldet genom att skapa opinioner för minskat drickande och folkhälsoinriktade alkohollagstiftningar i Rwanda och andra länder.

Per-Åke Andersson