Att leva byliv i Thailand

2009-12-01

- Den modell III arbetar utifrån är att stärka lokalbefolkningen att själva lösa sina egna problem, där droger ofta är ett stort problem bland många andra, säger programchef Helen Richard som nyligen besökte två byar i Mae Hong Son-distriktet i norra Thailand, där man framgångsrikt arbetat utifrån denna modell sedan flera år tillbaka.

"Invånarna i de byar jag besöker är skaw-karener. De har sitt eget språk, sin egen kultur och historia och bor med våra mått otillgängligt och långt iväg. Karenerna själva kallar sig inte för karener. Det är andra som gett dem det namnet. Deras eget namn på sig själva betyder helt enkelt "människa".

I byarna lever man ofta ett enkelt men hårt liv. Den ena byn jag besöker är i princip helt självförsörjande och utan el. Jag kommer mitt under risskördandet och får vara med och "hjälpa till"/fördröja arbetet. Allt görs för hand, från att hugga av riset med skära till att stampa bort skalet från risfröna. Några bybor har försökt att leva stadsliv i Chiang Mai eller Bangkok, men funnit att också det livet är hårt - men behöver faktiskt pengar för allt i stan. En kvinna jag möter har bott tio år i Bangkok men sedan återvänt till sin by, och där fått lära om hur hon skulle leva för att överleva i byn.

Trots det i våra ögon enkla livet finns en tydlig stolthet över att kunna livnära sig på det som de egna markerna ger, men också en stolthet över att ha kapacitet och kunskap att hantera olika sorters utmaningar och problem i det egna samhället.

Tack vare långsiktigt stöd från III vet byledningen hur de ska hantera det ständiga hotet från lättillgängliga droger. Den ena byn jag besöker är idag helt drogfri och den andra på god väg."

Text: Helen Richard, Programchef
IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut

Bild: Johan Bengtsson
Regional rådgivare, Sydostasien
IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut